"Inte ens Gud fader skulle kunna sänka detta fartyg"

Utomhus är det mörkt och bitande kallt, ljusen från de uppskjutna fyrverkerierna speglar sig i den blanka vattenytan och orkesterns stillsamma toner hörs i fjärran. Uppe på fartygets huvuddäck befinner sig flera hundra människor, flertalet av passagerarna tillhör första klass. Under de senaste två timmarna har fartyget sakta sjunkit, närmare det kalla havsvattnet. Under tiden har människor i första och andra klass strosat fram och tillbaka, mellan den stora ektrappan och livbåtarna. De anser att det är alldeles för kallt att vara utomhus för långa stunder. De flesta tredjeklass-passagerna är fortfarande kvar under däck, de har ännu inte fått tillåtelse att få komma upp. Stämningen ombord är relativt lugn trots situationens allvar. Att sätta sig i en livbåt är förenat med livsfara därav är det fortfarande så många passagerare ombord kvar på fartyget. En del av passagerarna har redan insett att allt hopp är ute och tillsammans med sina nära och kära, inväntar de stillsamt döden.

  • Anna Nysten hade vaknat upp mitt i natten av en förfärlig stöt, stöten gör att hon nästan trillar ur sin bädd. En stund senare får kvinnorna besked att de kan vara helt lugna för det är inget allvarligt som har inträffat. När hyttuppassaren återkommer, får kvinnorna uppmaning om att klä på sig varmt och att sätta på sig sina flytvästar. Under tiden som kvinnorna får vänta känner Anna hur fartyget sakta lutar mer och mer. Först efter en timme får kvinnorna klartecken att följa med upp på huvuddäck. Anna tar sin matkorg och på vägen upp får hon kryssa mellan kvarlämnade persedlar. När Anna äntligen kommer upp på huvuddäck möter hon ett virrvarr av människor. Hon går bort till livbåtarna som ligger på båda sidorna om huvuddäcket och ser hur besättningen försöker få kvinnor och barn att gå i livbåtarna. Plötsligt känner Anna hur någon tar tag i henne och slänger över henne i en livbåt. Precis innan detta händer ser Anna på långt avstånd sitt resesällskap ifrån Horn, både familjen Danbom och Andersson ser välbehållna ut. Anna hann se att de var varmt klädda och att alla sex barnen var samlade nära sina föräldrar. Hon förstod att även de väntade på att få en plats i en livbåt.

  • Strax efter att Anna har satt sig tillrätta i livbåten börjar besättningen att sakta hala ner dem utmed skrovet. Livbåten är fullsatt och förutom besättningen och en man ifrån första klass, finns endast kvinnor och barn ombord. När livbåten når vattenytan ror besättningen skyndsamt bort ifrån fartyget. På avstånd ser människorna det fortsatta tragiska händelseförloppet då fartyget sakta sjunker längre och längre ner i vattnet. En stund senare ser Anna hur människor desperat hoppar överbord för att hitta något i vattnet att hålla fast vid. Det inrusade vattnet i fartyget blir för mycket och ett öronbedövande dån hörs när fartyget bryts itu när aktern slår tillbaka mot vattenytan. Fören på fartyget försvinner under vattenytan och vattnet fortsätter att rusa in i det som är kvar av fartyget. Allt eftersom att resten av fartyget vattenfylls flyttar sig aktern högre och högre upp för att snart stå rakt upp i luften. Någon minut senare börjar fartygets akt att långsamt sjunka för att sedan försvinna helt under vattenytan. Det är måndagen den 15 april 1912 och det osänkbara fartyget Titanic, har gått under.

  • Så här början inledningen av min släktbok av familjen Danbom på Titanic